Hej go´vänner.
Jag ber om ursäkt för att bloggen inte flyter på som tidigare. Det beror i huvudsak på att jag inte köpt nytt slangpaket till svetsen ännu varpå arbetet har avstannat, samt har dåligt med medel att lägga på projektet i övrigt. Kvaliten på det jag sett hittils är så nära Aprilskämt man kommer. Skulle platsa i hyllorna på Toys-R-us.
Då jag vill ha industriell kvalitet på paketet har kompisen erbjudit sig att jag får kolla och känna på slangpaketen på hans jobb, en svets och slangfirma i stan som har flera varianter på dito. Hoppas på detta...
Ok, vi lämnar ämnet och tar oss till Jönköping, Långfredag, Elmia och Custom motor show.
Jag gjorde snabbt bedömningen att Chip Foose som person är lika ödmjuk som han framställs på tv och hans båda byggen som visades upp höll 99% av 100 i mina ögon, toppklass. Den felande procenten till full pott hos mig var att det saknades falsade dubbelvikta kanter på Hemisfair - rodden där främre bärarmarna gick in i karossen. Bara upptagna hål i aluminiumpanelen såg onödigt billigt ut med avsaknad radie på kanten. Jag hade ju 45 minuter i kö framför montern fram till Foose att studera bilen i detalj. Men vi ska inte glömma att det är bara min åsikt och inget annat.
För att få ca 20 sekunder med den levande legenden köade jag och 250 andra i ca 45 - 60 minuter vid hans monter för att få en autograf och en kort ordväxling. Superlativen haglade vid disken där Foose förbrilt men inte mindre elegant svingade silverpennan på diverse posters och medhavda, " färdigköpta " modellbilar som avbildats av något av hans byggen. Ex.vis Elinor GT 500 Mustangen ur filmen Gone in 60 sek.
När jag närmar mig Foose ser jag att två mässvärdar tar emot gula små biljetter och sedan frågar efter förnamnet på vederbörande, varpå två amerikanare på Foose sida disken bokstaverar dem på ett större papper. Jag hade varken hört eller sett något om några biljetter. 60 st delades ut per fyra dagliga autograftillfällen sas det. Så när jag väl kom fram frågades det givetvis efter biljett...
- Det har jag ingen, menar du att jag ska gå ur kön så kan du glömma det, det här är ett " once in a lifetime opportunety " sa jag och närmade mig autografdisken.
- Vad ska jag säga till alla andra som inte har biljett tycker du, sa mässvärden.
- Det skiter väl jag i, sa jag, då får man bättra på informationen först.
Jag behöver ingen namngiven poster eller autograf, bara att få hälsa på Chip Foose, fortsatte jag.
Det blev strax min tur.
- Hi, sa en leende Foose. Whats your name?
- Hi, I´m " Nikolas ", sa jag, I just wanna say that U´re my biggest inspiration, Mr Foose.
- Thank you very much, svarade Chip och tryckte min hand i ett handslag.
Och där var den dagen komplett för mig. Nöjd och belåten med en nysignerad hoprullad poster i handen slussade jag mig ut bakom montern och Chips rygg.
Så mycket folk ( ca 20.000 pers / dag ) som besöker mässan på de här fyra dagarna gjorde att den här gången såg jag inte mycket av den. Det är alltså så enormt med folk på för lite yta att man följer liksom ofrivilligt med folkströmmen och har svårt att få någon bra rytm eller plats att se bilarna, än mindre ta några bilder. Tror att jag skippar mässan nästa år pga detta.
Men jag vet hur det brukar sluta... man är inte sämre än man kan ändra sig.
Ha en skön vår ;)
